FLUGBINDARHÖRNAN:
Snart är det premiär i
regnbågstjärnen. Tidig vår lever många insekter fortfarande som larver och nymfer och
väntar ännu på värmen, men flicksländenymferna börjar redan oroligt simma omkring
med sina mycket karaktäristiska "wigglande" rörelser.

En flätad
flicksländenymf
Av: Johan Klingborg

Ett verkligt vårtecken
är premiärdagen vid regnbågstjärnen, som i södra Sverige brukar äga rum efter
islossningen i slutet av april. Så tidigt på våren lever fortfarande de flesta insekter
sitt liv som larver eller nymfer. Många väntar nedgrävda i bottensedimentet, medan
andra redan oroligt börjar röra på sig inför den stundande kläckningen.
Flicksländorna hör till
de tidigast kläckande insekterna. Inte sällan ser man de första vingade sländorna
redan i början av maj. Men vid premiärfisket får vi rikta in oss på att fiska med
imitationer av deras nymfer, och i detta nummer av Flugbindarhörnan väljer vi ett
mönster komponerat av Anders Ström från Nässjö.
Anders har inte enbart
nöjt sig med att se på flicksländornas färg, form och storlek. Minst lika viktigt är
att imitera deras karaktäristiska rörelser, menar han. Flicksländenymferna har
nämligen ett speciellt "wigglande" sätt att simma, något som gör dem lätta
att känna igen för regnbågen.
Anders väljer därför
att tillverka sina flicksländenymfer med en bakkropp av flätade maraboufibrer, ett
material som rör sig extra livfullt i vattnet och imiterar den simmande nymfen på ett
mycket bra sätt. För att ytterligare förstärka simrörelsen kan man dessutom förse
sin fluga med en liten guldskalle just bakom krokögat.
Flicksländenymfen fiskas
med flytlina och lång, tunn tafs - gärna 14-16 fot. En lång tafsspets gör att nymfen
rör sig naturligare. Infiskningen sker med långsam handtwist varierad med snabbare
halvmetersdrag. De snabbare dragen gör att nymfen stiger mot ytan, varefter den under en
lång paus tillåts sjunka igen.
Eftersom regnbågen ofta
tar nymfen då den sjunker - och det då är svårare att känna nappet - är det viktigt
att hela tiden hålla tafsen under uppsikt. Ofta signaleras att fisken tar nymfen genom
att tafsen plötsligt stannar upp eller ändrar sjunkhastighet.
Naturligtvis kan man
också fiska sin flicksländenymf med intermediatelina eller sjunklina om regnbågen går
på djupare vatten. Då är det lämpligt att fiska in flugan med traditionell
strearnerteknik.
Flicksländenymfen på
bilden är bunden med olive maraboufibrer. Men man väljer naturligtvis den färg som
bäst överensstämmer med flicksländorna i de egna regnbågsvattnen

Anders Ströms
flicksländenymf
Krok: Öringkrok nummer
8-12.
Bindtråd: Olive eller brun Unithread.
Stjärt/bakkropp: Olivefärgade maraboufibrer.
Framkropp/thorax: Olivefärgat kaninhår eller maraboufibrer dubbade på
bindtråden.
Vingsäck: Olivefärgad sektion från gåspenna.
Ben: Några mjuka fibrer olivefärgat rapphönshackel.
Ögon: Nylonlina med diameter 0,40 som bränns i ändarna.

| 1.
Principen för flätning är att man utgår från tre lika delar. |
2.
För A in mot mitten över B och för samtidigt B ut till vänster. |
3.
För C in mot mitten över A och för samtidigt A ut till höger. |

| 4.
För B in mot mitten över C och för samtidigt C ut till vänster. |
5.
Fortsätt på samma sätt att föra den understa delen över den... |
6...
översta, som växelvis förs till höger respektive vänster. |

| 1.
Fäst in en tjock bunt olive marabou |
2.
Dela fibrerna i tre olika buntar. Vät dem med vatten, så håller fibrerna samman och
blir lättare att fläta. För att öka tydligheten är buntarna tecknade som ofyllda
"strumpor". |
3.
När bakkroppen är klar binds flätan samman med en lös tråd. |

4.
En liten droppe snabbepoxy läggs över knuten. Spara yttersta spetsarna
oflätade som stjärt.
|
5.
Fortsätt att dubba framkropp och thorax och förse din flicksländenymf med ögon och
vingsäckar. |

| Som ögon används nylonlina med
diameter 0,40 som bränns i ändarna. |
Av: Johan Klingborg
2003 © |