Abborrfiske
med popperfluga
Text & foto: Stellan Johansson
"Luften fylls av måsskrik och vattnet fullkomligt kokar när hungriga näbbar plockar småfisk från vattenytan. Nu blir det popperfiske av, tänker jag..."
Sjön ligger spegelblank. Det är kväll och solen håller på att gå ner. Jag sitter ensam i båten och njuter av naturens skådespel. Ett andpar simmar omkring alldeles i min närhet. Några lågt flygande måsar sveper fram över vattnet spanande efter småfisk.
Plötsligt bryts tystnaden. En plastbåt, modell större, rusar förbi med högsta fart. Svallvågorna får min lilla båt att gunga betänkligt. Änderna och måsarna flyr fältet och när plastbåten försvinner borta vid horisonten är jag helt ensam.
Lite irriterad plockar jag fram termosen och fyller min träkåsa med varmt, lugnande kaffe. Och efter några klunkar har friden återvänt. Men efter ytterligare några sekunder blir det åter fart i båten.
Ett
dukat "Smörgåsbord"
Femtio meter till vänster om mig börjar en skock måsar dyka. Luften fylls av måsskrik och vattnet fullkomligt kokar när hungriga näbbar plockar småfisk från vattenytan. Snabbt töms kåsan på dess innehåll. Konstigt nog startar snurran direkt och snart är jag på väg mot det dukade "smörgåsbordet".
 Till skillnad från de laxfiskar som är flugfiskets traditionella mål gillar abborren lite högre vattentemperaturer. Det ger oss fina möjligheter att kunna flugfiska även när det är badvarmt. De årstider när det är kallare i vattnet går också bra att komma till tals med abborren - om vi söker den på rätt platser och lockar genom lämplig teknik och passande fluga |
I måsdykets ytterkant ankrar jag. Nu blir det popperfiske av, tänker jag när den vita popper-flugan knyts på tafsen. Två tre luftkast så får lina löpa ut. Och flugan hinner knappt landa på vattnet förrän det plaskar till ordentligt och den första abborren är krokad. Så börjar en yster dans. Det är en livlig fisk jag fått på kroken. Först drar den ut några meter lina, sedan rusar den rakt mot mig. Så stannar den till och gör de sedvanliga knyckarna med kroppen. Abborren är väl inte särskilt explosiv, men den kan nyttja sina krafter maximalt.
Efter några minuter är fisken trött och jag kan landa den utan dramatik. Snällt låter den sig ledas in i håven. Denna första fisk väger väl runt halvkilot. Jag avlivar abborren och sitter sedan en lång stund och betraktar min fångst. Jag tycker abborren är en av våra vackraste sportfiskar. Både färgen och formen tilltalar mig.
Måsdyket varar några minuter och under denna tid ha jag ett mycket givande fiske. Det hugger i nästan varje kast. Vattnet runt popperflugan fullkomligt exploderar när jagande abborrar slåss om att få hugga först.
När jag avslutar fisket är min fiskekorg så där lagom tung. Det vattnas i munnen när jag tänker på min kvällsmat som ska bestå av stekta abborrfiléer nedsköljda med en kall öl. När jag lägger till vid bryggan har det blivit sen natt. Luften är lite rå och en kall dimma sveper in i viken. Långsamt, lite dröjande, lämnar jag båtplatsen. Vid den gamla stenbron stannar jag till en stund. Tar ett djupt andetag och andas in sommarnattens friska luft.
Popperflugan -
Abborrfiskets torrfluga
Att fiska med popperfluga är något alldeles extra. Att se själva hugget ökar spänningen. Till detta fiske använder jag flytlina (WF 6) och en vanlig nylontafs. Fisket som sådant är mycket enkelt. Det är i stort sett bara att kasta ut, ta hem en meter lina, vänta och ta hem ytterligare lina. Hugget kommer blixtsnabbt så det gäller att vara beredd.
Om abborren går någon meter under vattenytan fiskar jag med sjunktafs. Denna gör att poppern sjunker lite djupare innan den "poppar" tillbaks mot ytan. Att sänka spötoppen mot vattenytan, samtidigt som man för spöet i sidled får poppern att dyka ännu djupare. Vill man fiska riktigt djupt, kan man klämma fast ett litet kluvet blyhagel på tafsen. Men var försiktig, blya inte ner flugan så att den sjunker.
Så
här tillverkas en popper
Popperflugan tillverkar jag av vanlig flaskkork. Först filar jag till en kropp i önskad form och storlek. Sedan sågar jag, med ett bågfilsblad eller något liknande, ett längsgående spår under själva flugkroppen. I detta spår limmar (epoxylim) jag fast kroken. Så målar jag flugan i önskad färg. Jag målar alla mina flugor vita. Dels syns denna färg bra och dels har jag upptäckt att i mina fiskevatten är denna färg mycket effektiv. Några lager lack brukar jag också lägga på för att öka flugans hållbarhet. Ett par ögon fullbordar skapelsen. Sedan återstår själva "flugbindningen". En bunt maraboufjädrar som stjärt är allt som behövs.
Vit
popperfluga
Krok: Streamerkrok 4-8
Kropp: Vanlig flaskkork som filas till
lämplig form och sedan målas
vit och lackas
Tråd: Vit
Stjärt: Vit marabou
Tidig morgon
Smöret är gyllenbrunt. Abborrfiléerna kryllar sig i stekpannan. En underbar doft sprider sig i lägenheten. Försiktigt greppar jag stekspaden och vänder stekpannans dyrbara innehåll. När filéerna är färdigtstekta lägger jag upp dem på en tallrik. Ur kylskåpet plockar jag fram en väl kyld öl.
Så sätter jag mig vid köksbordet. Nästan andaktsfullt tar jag den första tuggan och sköljer ner den med den kylskåpskalla ölen. Smaklökarna njuter och så gör jag. Klockan på väggen visar att det är tidig morgon. Utanför köksfönstret är det tyst. Mellerud sover. Flugfiskare Johansson får sin kulinariska belöning för en dag på sjön...
Text & foto: Stellan Johansson 2004 ©
Denna artikel var publicerad i Flugfiske i Norden, nr 5/6, 2004
Är du intresserad av att prenumerera på FiN, så kan du beställa en prenumeration genom att klicka här och fylla i det då visade formuläret.
© Copyright 2005 Flugfiske i Norden