|
Bind en klassiker med Paul Little Laxflugespecialisten Paul Little beskriver här hur du binder The Namsen, ett lämpligt mönster för den som vill pröva på att binda klassiska laxflugor. Text: Paul Little Klassiska laxflugor fascinerar och lockar många att försöka sig på att binda sådana. Men var får man exempelvis tag på material till de klassiska mönstren? En bra ingång är att besöka någon av de mässor som hålls på olika håll i Norden och i övriga Europa. På mässorna kan man träffa, studera och diskutera med flugbindare. En annan väg är att via Internet söka kontakt med andra laxflugebindare. Häpnadsväckande mycket information kan skaffas genom bara några musklick. Det behöver inte kosta så mycket att börja binda klassiska laxflugor. Alla mönster kräver inte exotiska och exklusiva material. Det finns många kategorier klassiska laxflugor, som Spey-flugor, Grubs, Singlestrip wing och de komplexa married wing mönstren. Mönsterbeskrivningar för hundratals av dessa flugor finns i de äldre klassiska böckerna, som ofta finns i nytryck. Böcker som The Salmon Fly av GM Kelson, A Book on Angling av Francis Francis, Art of Angling av William Blacker och How to Dress Salmon Flies av Dr Pryce-Tannatt. Självfallet finns moderna böcker i ämnet av ledande namn som Poul Jorgensen, Lennart Bergqvist, Michael Radencich, Bob Veverka och John Shewey. Deras böcker har steg-för-steg bilder som ger bra bindteknisk vägledning. Ett inte alltför krångligt mönster, som ger nybörjaren möjlighet att få grepp om tekniken med gifta (sammanfogade) vingar, är flugan The Namsen. Mönstret, som kommer från Francis Francis bok A book on Angling, innehåller relativt få material. Substitut ska användas istället för de lite ovanligare materialen, som speckled bustard och rördrom. Mönsterbeskrivningen har du lite längre ner i denna artikel. Bindtråden Bindtråden är den flugbindaren själv föredrar att använda, men den bör uppfylla vissa krav. Tråden skall vara stark nog att hålla för att binda in en married wing och den skall också kunna tvinnas ut och bindas in flat mot kroken för vissa moment. Danvilles tråd 6/0 Fly Master uppfyller dessa egenskaper. En del flugbindare använder UNI 8/0 eller 6/0 för att binda in vingen, då den inte töjer sig som Fly Master ibland kan göra.
The Namsen Krok:
1/0 Bartleet blind eye. Referenspunkter på kroken För att få riktiga proportioner på flugans delar, finns det referenspunkter på krokskaftet man bör beakta. Den första punkten är vad som i litteraturen refereras till som »roten på hullingen«. Detta är den punkt där hullingen viker av från krokspetsen och rakt ovanför denna punkt fäster man in den första delen av tagen (oftast oval tinsel). Den andra referenspunkten är krokspetsen, då stjärten skall bindas in rakt ovanför denna. Att fästa gutöglan Guten, som bildar ögat på blind eye-kroken, säkras genom att bindas fast utmed hela krokskaftet. Innan inbindningen taperas ändarna för att ge en jämn tapering på floss- eller tinselkroppen. Detta gäller för flugor som fiskas med. Flugor som binds för att ramas in eller visas upp behöver bara tillräckligt lång gut för att forma en ögla, som enkelt kan binds in på krokskaftet. Ändarna på gutöglan skall vara så långa att de täcks av flugans huvud och fronthackel. Öglan binds in på krokskaftets undersida med vaxad bindtråd och en droppe superlim, för att ge extra hållfasthet. Bind inte fast öglan med för täta eller hårda varv, då det blir svårare för limmet att rinna igenom och fästa guten vid krokskaftet. Traditionellt skall änden på krokskaftet sticka ut lite inuti öglan. Detta gjordes inte av något estetisk skäl utan för att kunna användas om man använde tekniken att vända bindtråden för att binda in vingen. Tagen Tagen på den här flugan består egentligen av silvertwist, men vi använder oval silvertinsel. Tinslet binds fast antingen på krokens undersida eller på krokens frånsida i förhållande till flugbindaren. Använd två tre bindtrådsvarv, med bindtråden upptvinnad för att lägga sig platt mot kroken. Varje varv lagt framför det andra upp mot krokögat. Kom ihåg att fästa änden av tinslet utmed krokskaftet, ända upp till en punkt rakt ovanför krokspetsen. Linda nu tinslet i täta varv upp till samma punkt och fäst, antingen på krokens undersida eller på din motsatta sida, beroende på vilken sida du fäste in tinslet på från början. Bägge ändarna skall fästas bredvid och parallellt med varandra. Använder en modern multistrandtråd som Danvilles Fly Master, se till att bindtråden är platt när du binder in och säkrar material. Detta för att undvika att den bygger upp onödigt mycket och för att ge en platt yta att binda exempelvis stjärten. Hos flugmönster med en butt framför stjärten, är säkert syftet med denna att dölja inbindning av tag och stjärt. Stjärt och stjärtveiling Stjärten, som i det här fallet består av topping med veiling av teal och parrot (röd gås är ett bra substitut), är den viktigaste delen på alla laxflugor, då den lägger grunden för flugans hela styling och utseende. Beroende på hur man formar vingen, skall stjärten bindas antingen liggande lågt eller något högre. Det normala är stjärten skall nå bakom krokböjen. Längden beror lite på flugbindarens egna styling och smak. Veilingen på stjärten skall nå halvvägs upp på stjärttoppingen, eller något kortare. Fibrerna från teal och gås binds in med en lös ögla av bindtråd som dras åt rakt ner och sedan säkras med ytterligare två varv. Se till att stjärten binds in rakt ovanpå krokskaftet och inte vrider sig, då den skall möta vingspets och vingtopping (om sådan ingår) i samma raka linje på krokens ovansida. För kort stjärt och flugan ser rumphuggen ut medan för lång stjärt ger flugan ett oproportionellt utseende. Stjärten binds in där ändarna på tinslet från tagen är inbundna. Har stärten fel form när flugan klar, kan man justera hjälp av tumnagel mot pekfingret.
Kropp och ribbing Kroppen består av sälhår i fyra olika nyanser. Dessa skall bindas in och forma en något taperad kropp fram mot krokögat. Innan man börjar med kroppen skall det flata silvertinslet fästas in på motsatta sidan av krokskaftet. Man kan välja att fästa tinslet utmed hela krokskaftet fram till ögat och sedan gå tillbaka med bindtråden och dubba kroppen. Om man fäster in tinslet med bara en kort bit bildas det lätt en knöl på inbindningsstället, men eftersom den här flugan har en dubbad kropp, går det att dölja denna knöl med kroppsmaterialet. När man nästan dubbat hela kroppen och närmar sig stället där fronthacklet skall vara, bör man göra kroppen något avsmalnande, så att man inte ger flugan en »skuldra«, vilken gör att vingen vill resa sig. Flugan får ett vackert utseende om varje sektion av kroppen görs något längre än den föregående. Komihåg att lämna tillräckligt med utrymme för att linda hacklet minst 5-6 varv och plats för flugans huvud. Fronthacklet Fronthacklet (jag föredrar Schlappenfjädrar som hackel) fästs in i fjädertoppen på krokens undersida, med hacklets framsida vänd mot krokögat. Hacklet lindas sedan i jämna varv, men se till att lämna tillräckligt utrymme för att binda in vingen och göra ett lagom stort huvud som avslutning. När hacklet är lindat, delar man fibrerna på krokens ovansida och pressar, med tummen och pekfingret, ner fibrerna på sidorna och bakåt. Fördelen med att använda en Schlappen-fjäder är att fibrer hakar i varandra och behåller sitt läge när man stryker dem bakåt. Om man råkat få för mycket utrymme för hackel, vinge och huvud, lindar man bara hacklet lite glesare och inte fler varv, då flugan kommer att upplevas alltför överdressad. När hackelfibrerna pressas bakåt kommer dessa att dölja eventuella mellanrum mellan hackelvarven. Förberedande av huvudvingen The Namsen är en så kallad married wing fly, vilket betyder att vingen är hopsatt av sektioner från flera olika fjädrar. I det här fallet från gul-grön, blå och röd svan, kalkon, bustard och rördrom. Men vi byter av olika anledningar ut dem mot substitut. Istället för svan använder vi vitfärgad kalkon, istället för bustard brunspräcklig kalkon och rördromersätts med spräcklig vingfjäder från påfågel. Det första man ska tänka på när man väljer fjädrar för vingen är fiberlängden. Fibrerna måste vara tillräckligt långa dels för att nå med vingspetsen ända bak till spetsen på flugans stjärt, men också tillräckligt långa för att göra inbindandet och formandet av vingen korrekt. Påfågelns vingfjäder har en fiberlängd som räcker till en fluga bunden på 1/0 Bartleet krok (en bra, billig och lätt tillgänglig krok). Skall man binda flugan på större krok kan de fibrerna endast användas underst i vingen. Så till antalet fibrer i vingen. Till fluga bunden på en 1/0, 2/0 eller 3/0 Bartleet, använder vi 24 fibrer sammanlagt. Det ger en proportionellt vacker och hanterbar vinge och underlättar formandet när vingen väl är på plats. Antalet fibrer beror också på vilken typ av fjäder man använder, kalkonfibrer kan vara lite grövre än övriga och man kan behöva reducera antalet fibrer. Huvudsaken är att flugan ger ett balanserat och proportionerligt helhetsintryck. Om vi skulle ha bundit en fluga med kraftigt kropps- och fronthackel skulle vi nog ha gjort vingen lite bredare, för att balansera fjädermängden under krokskaftet. Det inte finns inte givna regler för allt och två flugbindare som komponerar inte sina flugor på exakt samma sätt. En annan aspekt på vingens bredd gäller hur många fibrer som kan hanteras och formas till en vacker vinge. 24 fibrer är en acceptabel mängd och som de flesta kan hantera till en bra vinge. Antalet vingmaterial i vingen är sex stycken och om den sammanlagda summan fibrer skall bli 24, skall vi alltså klippa ut fyra fibrer av varje material. Hur man sedan komponerar och sätter ihop vingen är i mångt och mycket upp till flugbindaren. Man kan gifta in fibrerna var färg för sig, i den ordning de nämns. Man kan också dela varje del i två och gifta in dem två och två och få två sektioner som upprepar sig ovanpå varandra. Detta sätt kallas för »the Kelson skin«. Gifta och binda in vingar Det är viktigt att komma ihåg att bara fibrer från samma sida av fjäderstammen gifter ihop med varandra. Fibrer från en fjäder från vänstra vingen gifter ihop med fibrer på en motsvarande fjäder tagen från högervingen. Fibrerna tas med den konvexa sidan utåt, den sidan med klarast teckning och färg. Fjäderns och fibrernas konvexa insida är matt och får vinghalvorna att spreta utåt. Klipp av en sektion med fyra fibrer från vardera fjäderparen. Sätt ihop fibrer nedifrån, med den övre sektionens spets skjutande något utanför den underliggande och stryk från rot till spets och fibrerna kommer sammanfoga sig till en sektion. Fortsätt tills alla sektioner för ena vingen sitter ihop. Spetsarnas form skall i bästa fall följa stjärtens. Nästa steg är att få vingarna på plats. Jag har funnit get viktigt att undvika att pressa ihop fibrerna vid inbindningen. Håll vingen med vänsterhandens tumme och pekfinger (om du är högerhänt) och syfta in rätt längd (skall nå till stjärten). Lägg två varv med bindtråden runt vingen och mellan tummen och pekfingret. Låt trådhållaren hänga fritt och släpp greppet om bindtrådsvarven, men håll kvar vingen i samma grepp som tidigare. Greppa med andra fingernypan om vingändarna och lyft dem så att det bildas en liten dal där bindtråden hänger. Detta moment förstår man bäst om man får det förevisat, men det här principen. När man pressat ändarna så långt det går, drar man åt bindtråden och lägger ytterligare tre fyra varv och släpper greppet om vingarna. Om du gjort rätt kommer vingen ligga lågt över kroppen och rakt över krokskaftet. Har vingen inte fått rätt form, kan man med fingrarna krumma till och försiktigt stryka den bakåt till rätt fason, det man på engelska kallar »humping the wing«. Klipp nu av de utskjutande ändarna. Jag föredrar att klippa dem försiktigt, lodrätt, precis framför inbindningen med en finspetsig sax. Säkrast är att samtidigt stötta vingen med den andra handen, så vingen inte ändrar läge eller form. Jag klipper bara ett par fibrer åt gången och täcker snittytan med den flata bindtråden. Forma huvudet Ett nätt huvud på en laxfluga vittnar om en duktig flugbindare. Jag lindar den platta, vaxade tråden över vingmaterialets snittyta fram mot ögat och sedan tillbaka i jämna varv upp till inbindningen av vingen. Jag fyller ut med bindtråd där det behövs för att åstadkomma rätt form. Ska huvudet lackas, så var medveten om att två tre lager med lack gör flugans huvud större. Använd alltid klar lack, aldrig färgad! Om färgad lack rinner ut i hacklet eller vingen, suger fibrerna åt sig lacket och flugan är förstörd. Händer samma sak med klar lack är det också dåligt, men märks inte lika mycket. Text: Paul Little © 2008
Denna artikel var publicerad i Flugfiske i Norden, nr 1, 2008 Är du intresserad av att prenumerera på FiN, så kan du beställa en prenumeration genom att klicka här och fylla i det då visade formuläret.
© Copyright 2008 Flugfiske i Norden |
