VINKELKASTET OCH VRIDKASTET, Mina sätt att klara knepiga kastsituationer, av Erik Erlandson-Hammargren

VINKELKASTET OCH VRIDKASTET
Mina sätt att klara knepiga kastsituationer

Text: Erik Erlandson-Hammargren
foto: Alexander Hammargren

Vem har inte irriterats över hur svårt det kan vara att i trängda lägen ändra vinkel mellan fram- och bakkast utan att flugan häktar tag i linan? Eller hur svårt det kan vara att få upp loopen så att flugan inte studsar mot vattenytan när man står under trädgrenar och måste göra sidkast för att inte bryta spöspetsen mot dem?

I utgångsläget hålls spöet nära kroppen och
överhanden långt ned på handtaget för att
utnyttja spöets kraft maximalt.

Jag har sedan många år tillbaka löst detta problem med enkel förändring av framkastet som jag kallar vinkelkastet, som fungerar både för enhands- och tvåhandkastning. Det utförs i lägen när spöet inte kan föras i normal bana antingen på grund av hinder och/eller skarp vinkling av framkastet.

Vinkelkastet

Låt oss säga att man står utvadad just utanför strandkanten med vattendjup utanför som omöjliggör vadning. Strömmen kommer från den högra sidan. Till vänster, det vill säga på stranden, växer höga träd och buskar. Ståndplatsen som man vill fiska av ligger i cirka 60 graders vinkel mot det utfiskade kastet, som hänger rakt nedströms. Problemet är att man inte kan vinkla bakkastet in mot land, vilket omöjliggör överhandskastning. Vi prövar med ett speykast, eller ett modifierat underhandskast, för att förpassa flugan till rätt destination.

Framkastet vinklas 90 grader mot bakkastet. Eftersom man inte på något sätt kompenserat för ändring av riktning kommer tafs och fluga att häkta tag i linan.

Men eftersom trädgrenar hänger ut över fiskaren kan denne inte resa spöet rakt upp, vilket gör det svårt, för att inte säga omöjligt att åstadkomma den linbukt som skall förankras till höger om kastaren vid speykastet. Inte heller ett underhandskast fungerar bra eftersom det finns ett flertal större stenar ovan ytan just där tafsen skall förankras i vattnet. Det enda som funkar är ett reguljärt underhandskast, ovanför stenarna, med spöt i 45 graders vinkel över vattenytan, för att undvika grenarna ovanför. Men eftersom framkastet nu skall vinklas mer än 90 grader mot bakkastet kommer flugan varje gång att fastna eller studsa på främre delen av linan. Tafsen och flugan klarar inte av riktningsförändringen, utan vill fortsätt rakt fram, 180 grader mot bakkastet. Det är nu som vinkelkastet kommer in på arenan. Se bildserien till höger och på följande sidor.

Strax innan att bakkastet skall övergå till framkast ger man spöet lite extra »utrymme« genom att föra det någon decimeter bakåt, efter stoppet i bakkastet. (Denna bakåtrörelse är inte nödvändig – men underlättar). Nu kommer framkastet, som vinklas kraftigt utåt, i vinkel mot bakkastet (90–120 grader).

Under sidokastets framkast vrider man rullen runt spöet ett halvt varv. Då kommer loopen att vinklas upp från sitt parallella läge över vattnet och gå helt fri från vattenytan.

När kaströrelsen framåt-utåt är nästan fullbordad sker två saker samtidigt: Jag för spöspetsen något nedåt och 1–2 meter nedströms. Och linan kommer att åstadkomma en nästan helt perfekt överrullning och utläggning av flugan! Efter lite träning är det lätt att vinkla kasten 90 grader mot bakkastet, den som vill leka kan med lite större frihet för spörörelse, till och med vinkla kasten uppströms.

Vridkastet

Vinkelkastet kan man få användning för i en mängd trängda lägen varav de vanligaste kan vara problemet med överhängande grenar, eller grenar till höger som hindrar även ett speykast att utföras med full spörörelse. Om man står under grenar så låga att man måste gör ett sidkast, med spöet parallellt ovan vattenytan, kommer loopen i framkastet inte att gå framåt över linan, som vid andra kast, utan utanför den parallellt med vattnet. Detta ökar risken för att fugan skall få kontakt med vattenytan och därmed förstöra framkastet. Genom att under framkastet vrida spöet runt sin egen axel ett halvt varv, så att rullen kommer att placeras ovanför rullfästet, kan man att vrida upp loopen så att flugan går fri från vattnet och dessutom vinkla kastet upp till 90 grader mot bakkastet.

Vid speykast där det är svårt att förankra tafsen tillräcklig långt vid sidan av kastaren och bli liggande till vänster – för högerhänta kastare – löser vridkastet lätt problemet. De bägge kasten kan också lätt kombineras vid särskilt kniviga situationer, till exempel vinkelkast under kraftig vind från höger.

1) Det är lågt vatten och dåligt drag. Jag vill kasta mot stenarna strax uppströms mig på andra sidan ån, för att flugan skall dras snabbare av linbukten över ståndplatsen strax nedströms. Det finns inget kastutrymme mot land och vi föreställer oss att det även till höger om mig finns nedhängande grenar som hindrar bakkast uppströms. Vinkeln mellan utfiskat kast och kastriktningen är cirka 100 grader. Kastet har börjats med spöet parallellt med vattenytan och rakt mot linan som dragits ut av strömmen. Samtidigt som spöet dras bakåt höjs det uppåt, fortfarande vinklat något mot vattenytan.

2) Strax innan spöet passerar vänster axel sänks spöet i en jämn rörelse sakta mot vattenytan.

3) När spöet har passerat vänster axel vrids kroppen åt höger, samtidigt som det kraftig dras bakåt. Vinkeln på linan, snett till höger framför kastaren indikerar var bakåtrörelsen satts in.

4) Linbågen till höger om kastaren visar hur spöspetsen rört sig: i en halvcirkel till höger samt uppåt framåt i läge för framkastet. Ankaret – tafs och fluga – har jag placerat långt till vänster om mig, för att undvika de imaginära grenarna omedelbart till höger.

5) Under första delen av laddningszonen förs spöet rakt fram mot destinationen som vid ett vanligt framkast. Notera att riktningsförändringen i bakkastet syns som en vinkel i linbågen.

6) Spöet rätas upp och laddas för framkastet. Ankaret är så långt till vänster om kastaren att det med normal framkast kommer att häkta i spö eller lina. Notera att den tidigare vinkelförändringen i bakkastet fortfarande syns som en vinkling i linan.

7) Framkastet går med full kraft. Vinkeln mot bakkastet är till och med större än 90 grader. Jag har ankaret fortfarande till vänster om mig. Samtidigt har jag vridit kroppen åt vänster samt påbörjat vridningen av spöet nedströms och nedåt.

8) Jag fortsätter spörörelsen till vänster, spöspetsen har flyttats mer än en meter. Loopen är mycket tät. Linan tenderar att röra sig mot vattenytan något tidigare än normalt, på grund av spörörelsen till vänster och något nedåt.

9) Linan sträcks ut in under grenarna på andra sidan. Huvuddelen når vattenytan bråkdelen för spetsen på grund av spörörelsen. Tafs och fluga har gått helt fria från spö och lina trots den kraftiga riktningsförändringen.

Text: Erik Erlandson-Hammargren 2009
Foto: Alexander Hammargren 2009

Denna artikel var publicerad i Flugfiske i Norden, nr 4, 2009

Är du intresserad av att prenumerera på FiN, så kan du beställa en prenumeration genom att klicka här och fylla i det då visade formuläret.

Tillbaka till artikelindex