Stor torrfluga för stor harr, av Mikko Halonen

Stor torrfluga för stor harr
Text och foto: Mikko Halonen

Stor fluga och riktigt stor harr. Det är vad det faktiskt ibland handlar om när man fiskar harr som tar lämmel uppe i höga Norden, även om det vid nästa tillfälle kan handla om små knottimitationer.

År 2007 var ett lämmelår i Finnmark, i nordliga Norge. Jag och tre av mina vänner fiskade på högplatån Finnmarksvidda. Platsen var vattendelaren, sjön Iesjavre. Vart vi än gick så kilade det omkring lämlar. Eftersom de även gav sig ut i vattnet och simmade kom jag på idén att prova något nytt i fisket efter harr.

På lägerplatsen utvecklade jag en fluga, efter första dagens fiske. Avsikten var att skapa en fluga som skulle fiskas i ytan och ge intryck av att vara en rejäl munsbit inför harren. Det här flugmönstret liknar ju inte riktigt en lämmel, men det ger ändå en känsla av något sådant byte och är en avsevärt större fluga än de vi vanligen använder i fisket på harr. Undersökning av maginnehåll på harr gar gett stöd för en sådan fluga, man kan ibland hitta rester efter näbbmöss och liknande smådjur. Harren äter det mesta den kan få tag på.

Första försöket med lämmelflugan

Följande dag fiskade vi i ett större sel med flytringar. Solen sken från en nästan molnfri himmel och det var i stort sett vindstilla. Fisket var bra under dagtid men dog ut helt mot kvällningen. Då, när ytan inte längre stördes av vak fick jag idén att testa den nya skapelsen. Redan i andra kastet bröts vattenytan i en kaskad när en harr kastade sig över lämmelflugan. Den harren var 53 cm lång. Två kast senare hände samma sak med en lika stor harr och efter ytterligare två utlägg bet en 54 cm lång harr glupskt om lämmelflugan.

Det var minst sagt en lyckad premiär för flugmönstret och efter den säsongen har flugan nått viss ryktbarhet i fisket efter harr. I dag, med tre säsonger bakom sig har den fler än 50 fångade och släppta harrar i storlek över 50 cm, inräknat de över 55 cm, på sin meritlista. Man får inte, och kan knappast få, harr under 50 cm på flugan och det kan eventuellt ses som en svaghet. Den lämpar sig verkligen inte att använda på alla platser, utan helst där det finns förutsättningar för närvaro av stor harr, som i större sjöar och lugnvattenområden i stora älvar. Finnmark är ett sådant område med populationer av stor harr, ett annat i norra Finland, med vattensystemen Romma-, Poro- och Könkämäeno. I Sverige hittar vi liknande förutsättningar i trakterna kring Jokkmokk och Arjeplog (Piteälvens sjöar).

Vid fiske i sjöar och sel bör man söka sig till övergångsområden mellan grunt och djupt vatten. Bästa djupen är 1–4 meter och sök även upp grundområden som ligger långt ut i sjöarna. Flytring är något av en förutsättning för att kunna fiska av dessa områden.

Presentationen avgörande

Flugan kan användas oavsett om man ser tecken på närvaro av harr eller inte, den lockar upp fisk till ytan.

Fiska hem flugan varierad hastighet, med mjuka jämna drag i fluglinan, 30–50 cm åt gången. Gör en kort paus på några sekunder efter ett till på sin höjd tre drag. Det går inte att missta sig på när harren tar flugan eftersom det sker så kraftfullt, med vattenstänk och ofta händer det just i pausen då flugan ligger stilla.

Harren följer många gånger till en början flugan och rör sig då nära ytan. I sådana situationer ger det gärna resultat om man tar in lina snabbt i ett par drag och gör en kort paus. Händer inget då, så gör ett nytt kast mot samma ställe. Harren kommer vanligen tillbaka för att iaktta flugan.

Tar harren den här flugan, så sitter den ofta långt in i munnen, så använd hullinglösa krokar.

Lämmelflugan fungerar i de flesta slags väder och kan vara det som räddar fiskedagen. Det kan råda hård vind eller vattenytan kan ligga spegelblank, solen kan stråla från molnfri himmel eller regnet smattra mot ytan. Bästa fisket har vi haft under dagtid, från tio på förmiddagen till femtiden på eftermiddagen (i juli och augusti).

Med flytring på Finnmarksvidda, bland lämlar och stor harr.

En synnerligen enkel fluga

Det är egentligen inget speciellt eller nytt med den här flugan. Den är en blandning mellan existerande flugmönster som musimitationer och Tjernobyl Ant med flera. Lämmelflugan är enkel, slitstark och flyter bra. Det viktiga är att kroppen/foamet ger en tydlig silhouette i ytan. Färgen på kroppen spelar mindre roll, men använder man vit foam så är det lättare att se den på vattnet.

Ser man den inte annars, så kan man i vart fall inte undgå att se var den är när en harr tar den. Färgen på foamets undersida ska likna kroppsdubbingens. Använd antingen Wild Wild foam eller färga in undersidan med vattenfast filtspetspenna.

Skär ryggfoamet så det får profilen av en liten mus eller lämmel (se foto nedan). Silhuetten är tydlig och flugan lämnar tydliga vak när den fiskas i ytan, genom att man skär till ett litet trubbigt huvud som bromsar upp i vattnet. Givetvis fungerar flugan utmärkt även på öring och sommaren 2009 tog jag också röding på den.

LÄMMELFLUGAN (Finska: »Sopuliperho«)

Krok: Tiemco stlk 6 eller Knapek streamer, stlk 2–4
Stjärt: två tupphackelfjädrar i brunt eller grizzly, längd 5–7 cm
Rygg och huvud: Wild Wild foam/Loco foam (brons/vitt), tjocklek 1/8´´, bredd 12 mm
Kropp: brungrå dubbing (Super bright sbd221)

Denna artikel var publicerad i Flugfiske i Norden, nr 1, 2010

Är du intresserad av att prenumerera på FiN, så kan du beställa en prenumeration genom att klicka här och fylla i det då visade formuläret.

Tillbaka till artikelindex