Ledaren
Nr 5/6 december 2008
Mer oenighet och gränslös enhet, tack!
Att vara oense behöver inte vara negativt, så länge diskussion och rationella resonemang under respekt hålles vid liv.
– Jo, jag håller med, detta påstående låter förnumstigt självklart, rent av lite besserwisseraktigt. Men inte desto mindre – vad hade flugfisket i dag varit utan motsättningar: meningsskiljaktigheter kring djupt och ytligt, torrt och vått, mellan Frederic M Halford – kallad torrflugefiskets fader och nymffiskets grundare George EM Skues. Vad gäller de sistnämnda handlade det inte om egentliga motsättningar, i vart fall inte av antagonistisktslag. Deras bidrag till flugfiskets kvalitativa framsteg tror jag få i dag ifrågasätter och de kom dessutom till i tidsföljd efter varandra, för omkring ett sekel sedan. Först kom Halfords »rekommendationer« för ett sportsligt och solidariskt torrflugefiske i klara strömmar och därefter Skues »nya påfund« att binda imitationer av dagsländenymfer och fiska dessa fritt driftande nära ytan (läs mer i den artikel på sidan 28 som redogör fören del fakta i målet och tolkar den skärmytsling som senare uppstod mellan de två trosriktningar grundarna gav upphov till). Typiskt här, som i andra sammanhang, är att det ofta är profeternas tillbedjare som i sin rättrogenhetsiver utvecklar ett skygglapps försett lätt fanatiskt beteende, där resonemang ersätts med citatkastning. Den som lärt sig mästarens text utantill skaffar sig genom det ofta hög status men har kanske inte alltid förstått innebörden.
Halford och Skues var självständigt tänkande begåvningar med förmåga utöver det vanliga att kunna formulera sina rön och ideer – men naturligtvis inga gudomar att ställa på piedestal. Det kanske viktigaste vi har att ta efter i dag var deras metoder att iaktta och dra slutsatser för att utifrån dessa forma sitt flugfiske. I den meningen blir de aldrig passé utan kommer att förbli aktuella och jag rekommenderar alla som är intresserade att gå till källorna och läsa deras böcker. Debatt och ifrågasättande, fri från konflikträdsla, är något jag tycker vi behöver mer av. Det kan handla om flugfiskets former och det handlar för närvarande om etik och metod i att fånga och släppa tillbaka eller behålla fisk. Kliver vi ännu länge bakåt i flugfiskets historia så var det utmärkande för Izaak Walton och Charles Cotton deras resonerande och analyserande förhållningssätt till det förädlande och karaktärsdanande sysslandet med att fiska dunkrok. De såg minst av allt krasst effektivt på utövandet men inte heller romantiserat världsfrånvänt. De skaffade insikt för att nå förståelse och på så vis harmoni. Vi ska inte läsa vare sig Walton eller Skues eller någon annan god flugfiskets filosof som många fundamentalister läser sina heliga skrifter, i avsikt att få egna uppfattningar eller syften bekräftade. Man klarar sig för all del utmärkt bra i flugfisket utan att ha plöjt igenom någon klassiker, men de som inte ännu gjort det är att gratulera till något spännande att se fram emot. Oenighet leder till diskussion som i sin tur leder oss framåt. Klassiska boktitlar hittar du bland annat hos Fly Fishers Classic Library (www.ffcl.com).
Om det råder delade meningar kring hur flugfiske bäst utövas och avnjutes, så tycker man att kring frågan omatt värna levande vatten och skydda dem från destruktiv exploatering – där borde vi i vart fall vara ense. I verkligheten är det nog inte så, åtminstone inte kring det största hotet: utbyggnad av anläggningar i vattendrag för anskaffning av elkraft. För även om nordiska eller åtminstone svenska regeringar »slagit fast« att inga nya större vattenkraftverk ska byggas, så är det en formulering som kan omtolkas och efter behov söka villkoras (Energimyndigheten: www.energikunskap.se). Det har vi bevittnat tidigare och det såg vi i striden kring Vojmån i norr, (www.vojman.se) som var senaste brännpunkten men där förnuftet segrade vid en omröstning. Statliga Vattenfall har meddelat att man där lägger ned planerna på en överledning av vatten. Vaksamhet och beredskap att i aktiv demokratisk anda värna levande vatten, kommer fortsatt att vara nödvändigt!
Kraftbolagen har »tilldelats« en närmast oligarkisk position att verka ur och kunna ta ut rent osannolika vinster. Samtidigt som vi är flugfiskare och i den rollen har intresse av oförstörda ekosystem, så vill få av oss leva utan den komfort som rik tillgång på el ger. I det sammanhanget är vi splittrade och möjlig enighet slås lätt i spillror. En gränsöverskridande, kraftfull enhet kring vattenvärnet kan väl, detta till trots, inte vara någon utopi?
Använd en större del av de gigantiska
vinsterna som elbolagen får hämta in till återställande av fungerande
vattenvägar och lekbottnar istället för till att odla fram och sätta ut
yngel med svag överlevnadsförmåga och att bygga icke fungerande fisktrappor,
som fikonlöv i debatten. Glädjande att notera är att det blivit lite av
status bland kommuner i Sverige att restaurera de vattendrag där vi en gång
slog oss ner och tätorter växte fram. Kringlöp och fisktrappor öppnar vägar
för djurlivet och intresset för liv i vatten växer hos allt fler människor.
En värderingsförskjutning är på gång – vattendrag är inte längre liktydigt
med avstjälpningsplats för sopor, bygge av dämmen och elsnurror.
Det finns ljus i vintermörkret.
Thommy Gustavsson |
Mosjö i november
