Nr 1 februari 2009
Tack alla FiN-läsare och medarbetare!
Visst flyger tiden iväg när man har kul, som i flugfisket. Med detta nummer fyller Flugfiske i Norden faktiskt 30 år och är således inne på sin 31:a årgång!
Mitt eget flugfiske har varat ytterligare något decennium och tillkomsten av FiN är för mig och för många nordiska flugfiskare en viktig historisk händelse. När jag som prenumerant på våren 1979 fick första numret i min hand skänkte jag de femtio personer som slagit sina plånböcker och sitt djupa engagemang ihop, för att ge ut en flugfiskarnas egen tidskrift, en varm tanke. Jag och många med mig lusläste tidningen minst ett par gånger, från första till sista bokstaven, sidpagineringen inräknad. Om någon då sagt att jag en dag skulle sitta som redaktör för FiN, hade jag tagit det som ett skämt.
Utbudet av tidningar med artiklar om flugfiske var magert för tre decennier sedan, även om en och annan artikel om vårt vurm för all del ingick i de allmänna sportfisketidningarna. I vissa av Pressbyråns kiosker kunde vi leta fram engelska och amerikanska tidningar, som Trout & Salmon och Fly Fisherman, för att bland annonserna leta fram enstaka artiklar som stillade våra behov.
Grunden till att ge ut FiN var inte kommersiell, att någon eller några skulle tjäna bra med pengar på en »affärsidé«; skälet var helt enkelt att ge oss flugfiskare här i norr en egen tidning som handlade om flugfiske och flugfisket med dess specifika förutsättningar just i Norden samt att, inte minst, verka för att värna vattendragen mot försurning och andra föroreningar med mera. I FiN publicerades tidigt artiklar som beskrev och gav tips om hur man restaurerade strömvatten och gynnade fiskbestånd.
Jag vill absolut inte tralla den tjatiga visan om att saker var bättre förr, för det var de generellt sett inte, men pionjärandan innebar mycket ideellt engagemang där många såg till den gemensamma nyttan och lade ned massor av tid och en del pengar på olika projekt kring vattenvård och flugfiske. På 70- och 80-talet dominerades framtidsbilden av dystra försurningsmoln och betongdammsfjättrade älvar. Fullt så nattsvart är inte bilden i dag, även om miljöhotet antagit en mer global proportion. Öring- och harrbestånd i nordliga delar har faktiskt repat sig och vuxit till sig, om än tillfälligt och kanske delvis på grund av klimatförändringen. Det har också blivit lite av status, åtminstone bland svenska kommuner, att se om sina vattendrag och bygga bort hinder eller öppna med vattenvägar förbi dessa. Man värderar i växande grad friska vatten med levande flora och fauna, fiskar och insekter inräknade. Samtidigt kvarstår utbyggnadshotet mot strömmande vatten och kommer att vila över dessa under överskådlig framtid. Med påtryckningar från en opinion kommer nyttjandet av befintliga anläggningar att effektiviseras, byggande av bra kringlöp för att mildra förödelsen – men beredskap att förhindra ny exploatering får aldrig för gott läggas på hyllan.
Flugfisket i dag jämfört med det vid FiN:s etablering har givetvis förändrats en del, även om grundvärdena består. Vi är i dag betydligt fler som utövar sporten och det är bra, men samtidigt har en viss »utspädning« av kvalitén skett i och med en (tillfällig?) förskjutning av fokus. Flugfiske exponeras i dag i massmedia och finns därför i allas medvetande på ett annat sätt än tidigare. Att skildra »the quiet sport« i film/tv är inte alls någon lätt sak och ibland regisseras och dramatiseras det därför, i mitt tycke, lite väl fartigt med stänk och skrik. Någon har missat det vackra i kråksången och givetvis blir det då en konstig bild som påverkar nya intresserades uppfattning. Fokus har flyttats till att mer ligga på en tuff framtoning av individen/ flugfiskaren genom häftig klädsel och »rätta« redskap – från att tidigare ha legat på den sportsliga delen samt intresset för insekter och förståelse av ekosystem.
Jag tror ändå att önskan och behov om fördjupning ständigt återkommer – av de många som tillfälligt provar på flugfiske blir alltid en viss del kvar och dessa vill snart ha lite utöver att bara dra upp många och stora fiskar att posera och imponera med. Den konsolideringsfasen tror jag vi nu är inne i och detta bådar mycket gott för flugfiskets kvalitativa framtid.
Så i brist på det bästa – friskt vatten från en fjällbäck – en skål för
gemenskapen kring FiN:s gångna och kommande 30 år, om än med såŽn där
ersättning som Winston Churchill menade skulle vara torr, kall och gratis!
Thommy
Gustavsson
redaktör
