Nr 2 april 2009
Om att hitta sitt drömfiskevatten
H
I det här numret berör två artiklar detta med att hitta så kallade drömvatten, men inte fjärran vatten utan sådana vi har här i Norden och i vissa fall kanske bara någon kort resa hemifrån. Vägen till att hitta sådana potentiella vatten går bland annat via att studera kartor och att veta hur tecknen där ska läsas till klartext – och frammana bilder. Men i dag också genom att (via Internet) gå in i offentliga öppna arkiv hos naturvårdande enheter vid länsstyrelserna i Sverige och titta på rapporter från undersökningar av vattendrag.
Ingenstans står det skrivet »bra fiske«, utan det krävs slutledningsförmåga både vad gäller att tolka kartors innehåll och rapporternas fakta. Vi måste fråga oss om där finns förutsättningar för ett rikt insektsliv, om vattnets beskaffenhet passar öring och/eller harr, om vattnet är friskt eller förorenat, reglerat eller inte – innan vi beslutar om eventuell närmare granskning. Givetvis också om fiske är tillåtet.
Men om vi backar lite och
återvänder till att försöka karaktärisera ett drömvatten, så tror jag vi kan
hitta rätt många sådana, eller åtminstone smultronställen, om vi håller oss
till kriteriet att kunna ge »god sport«. För egen del framstår allt mer de
vatten där jag utan stress och press kunnat koncentrera mitt fiske på ett
måttligt antal fiskar, inte nödvändigtvis många, och pröva min förmåga i ett
imitationsfiske, utan genvägar eller tjyvtricks, som drömfisken – sådana man
minns och längtar till. Självklart är det ett plus om
fisken är stor men ingen avgörande faktor, så länge det handlar om ett sunt
bestånd med frisk fisk som tål att fiskas på. Vi har sett från
Kola-halvön, Alaska och andra platser hur just sunda bestånd, med ett
»överflöd« av fisk, kan och borde vara även hos oss här i Norden. Men att
vada bland ett överflöd av fisk är för mig ingen förutsättning för att ge
ett högklassigt flugfiske med verkligt sportsliga utmaningar. Då kommer vi
till frågan om vad det är vi jagar efter, vad vi söker i eller genom
flugfisket. Jag har skissat mitt svar i föregående rader och vill gärna
påminna om att ofta är det större än några sifferuppgifter om antal, vikt
och längd, att ha upplevt något som stannar kvar, kanske för evigt, i
medvetandet. Och sådana stunder kan nog faktiskt inträffa vare sig man
befinner sig i Nya Zeeland, vid River Itchen, vid Strandgölen i
Västergötland eller vid Åsmunden i Bergslagen. Situationen och hur du
tacklar den är din och ingen annans, den är ojämförlig – men prestationen
samtidigt jämförbar med vilken annan var som helst. Det här är alls inte
menat som trösterader, påkallade av ekonomiskt kärvare tider, utan helt
enkelt ett ihärdigt försök att återknyta till kärnan i det vi ägnar oss åt
och som kallas flugfiske. Thommy Gustavsson Mosjö i april
PS: Tack för alla jubileumsgratulationer!
