Nr 5/6 december 2009
Att flugfiska sig genom vintern
När Flugfiske i Norden startades för över 30 år sedan, så var det där med vinterfiske liktydigt med pimpelfiske från isen samt stunder med brasfiske i läsfåtöljen eller vid bindstädet. En och annan lyckligt lottad flydde redan då till sydligare breddgrader som Nya Zeeland, men dessa var inte många. Har man i nutid gjort en tur till öarna »down under« med det fina fisket på den öring engelsmännen en gång inplanterade, så är det inte längre något som väcker nämnvärd uppmärksamhet.
Annat som värmer, om än på grund av negativ innebörd, är att ta del av framstötarna att dämma och destruera levande strömmar. Man blir rejält uppvärmd, kanske rent av upphettad, men snarare mellan öronen än i hjärtetrakten, när man tar del av de olika försöken att inskränka våra och framför allt våra efterkommandes omistliga naturvärden och arvedelar. En levande natur med fungerande ekosystem är en sådan sak. Och där utgör vattensystemen själva blodomloppet.
Den svenske centerpartisten Stefan Tornbergs riksdagsmotion i höstas om att exploatera biflödena till Sveriges få nationalälvar, var något av en toppnotering vad gäller groteska hot som levererats. Snöper man biflödena så är livet i huvudälven snart sönderstressat och näst intill utarmat, eftersom man plockar bort livsförutsättningarna för både djur och växter. Kanske är det vad som strategiskt är avsikten med förslaget: att göra nationalälvarna så biologiskt ointressanta, att det i följande steg blir mindre motstånd mot utbyggnad.
Vi får nog aldrig låta oss vaggas till ro av lugnande besked, särskilt inte grundfalska sådana som försetts med etiketter av fikonlövstypen »Grön el«. Klåfingrigheten efter att tysta levande vatten består.
Blir det alltför varmt inomhus (el behöver vi), av skilda anledningar, så kan vi numera allt oftare svalka oss med en flugfisketur vid de tillfällen det råder mildgrader och finns öppet vatten. Åtminstone i de sydligare delarna av Norden. Med dagens klimatsituation behöver man aldrig stoppa undan grejorna i malpåse.
FiN har varit en positiv anakronism där professionalitet förenats med amatörens känsla och hjärta. Sådant är värt att stödja i flugfisket för att motverka infantilisering och banalisering.
Flugfiske ska inte jämställas med korta trendiga förströelser enbart anpassade till tonåringar eller förlora sin själ i prylfixering. Visst kan man torrfiska sig genom vintermånaderna genom att köpa grejor och sitta och vrida och vända på, gotta sig åt ett vackert hantverk eller en glansig industriprodukt. Även sådant är bestånds delar i flugfisket – men långt ifrån de viktigaste.
Är man nyfiken på flugfiskets själ och kärna, så är tipset att orientera sig bakåt i tiden genom äldre bokverk, som har utomordentligt mycket att ge och som relaterar flugfiskets sportsliga kvalitéer. »Back to basics« emellanåt innebär överraskande ofta ett rejält av stamp för att göra framsteg i sitt flugfiske.
Thommy Gustavsson
