Nr 1 februari 2010
Ganska gott, billigt, hälsosamt … men
förödande
»Fjordlaxen« – dödligt hot mot Atlantlaxen
Vår livsmedelsaffär är välsignad med en fiskavdelning och jag är stadig kund där. Gädda finns där ofta liksom gös men den senare är numera lyxmat, i likhet med andra fiskarter som tidigare varit billig vardagsmat. Vid storhelger är gösen en bristvara som särskilt då levereras till bäst betalande platser; det vill säga storstäderna. Abborre (min matfavorit) var det länge sedan jag såg i disken, den och gösen försvinner numera ofta på export. Inget konstigt med det.
Omkring mig trängs folk och det är inte hummern för 820 kr kilot eller gösen för 339 kr kilot som de flesta siktat in sig på, utan den så kallad fjordlaxen för 59 kr kilot (jag tror att begreppet fjordlax numera ersatts av lax med latinet Salmo salar tilllagt, vilket ju är adekvat). Hela och halva sidor.
Det som ska vara lax blänker lite avslaget matt och de filéade sidornas kött ser rosa och nog för de flesta aptitligt ut – men vana ögon ser att muskulaturen är slapp och köttet mosigt i konsistensen. Köttet kan nog ändå smaka hyggligt, om det tillagas på rätt sätt och med tillsatser. Laxen är visserligen upp född på nedmald vild fisk men muskulaturen får naturligtvis inte sin normala spänst under snabbuppfödningen i de trånga kassarna.
Marknadsföringen av odlad lax har verkligen varit massiv och smart. Vid matlagningsinslag i teve och recepttips i tidningar dräller det av rätter som baseras på odlad lax, liksom i kostrådgivningar. I affärernas frysdiskar ligger portionsförpackningar med odlad lax staplade – snabblagad, nyttig och framför allt billig mat, i en tid när missförhållanden inom djurhållningen i djurfabrikerna avslöjas allt oftare och får många att föredra fisk framför kött från gris och nötdjur.
För inte så länge sedan såg även vi flugfiskare odlingslaxen som något positivt, något som betydde att trycket på den vilda laxen nog skulle minska. Parasiten laxlus var också fräschhetstecken på fiskkroppen. Så aningslösa vi var!
Jag har fiskat lax i Norge några veckor varje sommar under de senaste 20 åren. För något decennium sedan började sambanden mellan vikt och längd allt oftare få egendomliga avvikelser. Visst, avvikelser från det normala är inget konstigt, sådan är naturen och det ligger en evolutionär potential till finslipning av laxstammar i den saken, men vad jag avser är negativa avvikelser. Alltför många laxar var och är i växande antal påfallande magra och smålaxen är markant mindre och kommer i färre antal. De här observationerna har troligen alla som fiskar lax i norska älvar gjort.
Det krävs ingen avancerad slutledningsförmåga för att hitta de viktigaste svaren på varför laxen är magrare och behöver fler år i havet för att nå »normal « vikt i förhållande till längd. Inte heller när det gäller varför allt färre hittar fram till sina respektive älvar genom järnridåerna av garn. Skälen till atlantlaxens prekära si tuation finns i haven, i utfiskningen av laxens och andra högre predatorers föda som förvandlas till foder åt den odlade laxen samt i fortsatt alltför hårt och urskiljningslöst yrkesfiske på blandade bestånd och därmed hotade stammar.
Norge är den viktigaste nationen för atlantlaxen internationellt sett, för där finns de flesta älvarna för dess reproduktion. Detta faktum är något att som norrman vara riktigt stolt över men det medför också ett ansvar. Varken Sverige eller Danmark har i det sammanhanget tyvärr något att yvas över när det gäller åtgärder för laxens fortlevnad.
Snabba cash genom fiskodlingar som sprider parasiter och orsakar genetiska föroreningar och den utfiskning av haven de för med sig får inte bli dödsstöten för atlantlaxen. Men att bara berätta hur det egentligen förhåller sig med saker och ting för en medmänniska betyder mer än vi kan tro. Spridningen av budskapet går kanske inte lika fort som fjordlaxproducenternas massiva reklamkampanjer, men om mun till mun-metoden får jobba på, så kan mastodonterna påverkas. Deltag gärna i kampen för att sprida sanningar och avstå helst från att köpa den fiskprodukt som faktiskt riskerar atlantlaxens fortlevnad och utfiskningen av haven. Tack för Din värdefulla insats!
FiN har det senaste halvåret haft problem på den administrativa sidan. Av olika skäl har tidningar uteblivit för många prenumeranter och det har varit svårt att köpa böcker liksom att beställa ny prenumeration. Vi beklagar detta! Tack alla trogna prenumeranter och köpare av Flugfiske i Norden för ert tålamod – vi arbetar med små resurser men lovar att bättra oss!
Thommy Gustavsson
