En fotoessä om
flugfiske på
Nya Zeeland
Text & foto: Niclas
AnderssonNär
vintern drar sitt täcke över norra halvklotet sveper sommaren i full prakt över det
södra. När öringarna här hemma spar på energin långt nere i mörkret under isen är
vakfesten som mest intensiv på Nya Zeeland. Under min senaste resa till flugfiskarens
"Shangri-La" spenderade jag tolv veckor tuffande runt i en skraltig Mitsubishi
Tredia av årsmodell 1984, fylld till bristningsgränsen med fiskespön, kameraprylar,
sovsäckar, tält, mat ja, allt det som hör ihop med ett par äkta
"fiske-bums". Med nervevade rutor körde vi runt och levde som människor på
flykt, flykt undan den dagliga verklighetens tristess med jobb, hem och allt det som hör
"svenssonlivet" till. Musiken strömmade ur bilens kassettdäck. Grus och
vägdamm yrde upp bakom oss medan vi for åtskilliga varv runt Nya Zeelands sydö. I ett
land där fåren var fyrtio gånger så många som människorna och där öringarna i
snitt vägde 1,7 kilo, levde vi som luffare på bönor och spagetti. Nätterna varvades
med billigt boende under bar himmel, i tältet, bilen eller någon sjabbig jakt- och
fiskestuga långt ut i bushen. Ett liv utan god mat, utan dusch, utan TV, utan shopping;
ett liv där endast öringen stod i fokus, ett jävligt skönt liv. Nu har vardagen hunnit
ifatt mig och det enda som finns kvar är minnen i form av fotografier, som jag gärna
vill dela med mig till FiN:s läsare.
Närmare information om Nya
Zeeland kan Du få genom den ideella organisationen Skandinavisk Australisk Nyzeeländsk
Vänskapsförening, Kastellgatan 17, Box 7124,402 33 Göteborg. Telefon 031-774 00 75. |