Ledaren
Nr 5/6 december 2002
Det finns de som hävdar att "brasfisket" är det bästa fisket, att behållningen av att läsa en god bok väl kan hävda sig mot de egna upplevelserna ute vid vattnet. På samma sätt sägs det ibland att naturen gör sig bäst på TV. Inte i något fall håller jag med. Inget slår att själv uppleva mötet med naturen på första parkett. Men det hindrar ändå inte att jag med stor behållning slår mig ner med en god fiskebok eller bänkar mig framför TV:n när det visas bra naturprogram. Med vår korta nordiska sommar skulle tiden mellan vaken annars bli plågsamt lång, och även om vistelsen i skog och mark har mycket att erbjuda också vintertid, så kan en fiskebok eller en naturfilm på TV ge själen ny och värdefull näring i vintermörkret.
Med åren har mitt fiskebibliotek vuxit till åtskilliga hyllmetrar; där står många av de gamla klassikerna rygg vid rygg med nya, moderna titlar. Ibland använder jag böckerna för referens. Jag slår till exempel ofta upp och kontrollerar uppgifter när jag redigerar FiN. Andra gånger väljer jag ut en tidigare läst bok för att läsa om den på nytt, och nästan alltid finner jag då "nya" intressanta uppgifter, vilka jag förbigått vid tidigare genomläsningar. Ju längre man fiskat, desto större blir den egna erfarenheten. Men även genom böcker, som beskriver andras erfarenheter, kan man själv öka sitt kunnande och bli bättre uppmärksam på företeelser och samband i naturen.
Numera stannar jag allt oftare framför den äldre litteraturen i min bokhylla. Där finns naturligtvis också många välskrivna och intressanta böcker utgivna under senare år, men den upptäckarglädje man ofta finner hos tidigare generationers författare ger deras böcker en speciell dimension, samtidigt som man finner att deras kunskaper ständigt "nyupptäcks" och görs till moderna erfarenheter i vår tid.
Med andra ord finns det god täckning för utrycket att "inget sällan är nytt under solen". Man lär sig också att skillnaden i grunden inte är särskilt stor mellan oss och tidigare seklers flugfiskare. Izaak Walton diskuterar till exempel näteländet i "The Compleat Angler" och oroar sig för överfiskningen på ett sätt som väl skulle platsa i dagens debatt, och Robert Venables beskriver i sin bok "The Experienced Angler" både hur han binder up-side-down flugor och flugor med på undersidan klippta hackel - moderna idéer återuppfunna i vår tid. Deras böcker kom ut 1653 respektive 1662 och är goda exempel på att "gammal är äldst"...
I äldre tid levde naturligtvis människor sina dagliga liv närmare naturen än vad som är fallet i vårt urbaniserade samhälle, där alltfler allt oftare upplever naturen via TV-rutan. Det gäller generellt och berör även oss flugfiskare. Vi är också allt mer tekniskt inriktade, samtidigt som naturen blir en "kuliss" för våra fritidsaktiviteter. Fiskevästarnas många fickor måste fyllas med allt fler prylar, ornitologerna bär omkring på allt exklusivare tubkikare, utförsåkarna tar helikoptern till fjälltoppen och de nya jägarna avlägger sin jägarexamen via en snabbkurs.
Men samtidigt tycker jag mig märka hur många flugfiskare idag har tämligen grunda kunskaper om fiskens biologi, hur ornitologerna förvandlas till att enbart bli "kryssare", hur skidåkarna avundsjukt bevakar årsmodellen på varandras Gore-Tex jackor och hur jägarna jagar i en skog som de inte längre vet egentligen är ett skogsplantage...
Därför känns det befriande att få sjunka ner med någon av de gamla klassikerna i bästa läsfåtöljen och läsa om en tid då flugfisket var "på riktigt". Vintermörkret har också sina höjdpunkter...
Gunnar Johnson
