Ledaren
Nr 1 februari 2003

I sin artikel "Hvem har hort om Hofreistæåna" i detta nummer av FiN konstaterar Terje Bomann-Larsen att många flugfiskare tenderar att trängas vid välkända "måste-vatten " istället för att gå på upptäcktsfärd längs mindre namnkunniga strömmar på egen hand, och bara genom att vända blad till efterföljande uppslag kan vi läsa Josef Davidssons berättelse om reaktionerna då han övergav den välordnade fiskecampens goda harrfiske för ett mer osäkert "kanske fiske" efter röding uppe på fjället.

  Fenomenet är välkänt; vissa platser blir plötsligt omåttligt populära för några år för att sedan ersättas av nya drömvatten - de må sedan ligga i Norden eller på andra sidan de stora haven. För inte särskilt många år sedan låg ett fiske i Alaska eller Montana högst upp på önskelistan -idag är det Nya. Zeeland eller Kolahalvön som ger de största rubrikerna. Även här hemma har preferenserna varierat. För ett trettiotal år sedan kunde man nästan fiska ensam i Kaitum, samtidigt som vattnen i Jämtland och Härjedalen per definition var liktydiga med svenskt flugfiske. Några decennier senare var de båda landskapen närmast vita fläckar på den svenska flugfiskekartan -för att under senare år ha nyupptäckts igen. Och Kaitum är populärare än någonsin...

  Trenderna gäller också flugor och flugval; för drygt tjugo år sedan var "Svenska Flugan " serien en självklarhet i varje seriös flugfiskares ask. En period toppade Rackelhanen alla fångstrapporter, för att ersättas av Superpuppan, som i sin turföljdes av diverse varianter av Klinkhamer. Alla är mycket braflugor; men varför väljer vi inte fluga efter fiskesituationen - istället för efter vilka som för stunden är mest omskrivna - samtidigt som tidigare välfiskande dunkrokar mer eller mindre sorteras bort? Har de plötsligt blivit så mycket sämre, eller.. ?

  Som redaktör märker jag tydligt hur trenderna avlöser varandra i en till synes allt snabbare takt - medan öringen är densamma sedan tusentals år!

  Det finns därför anledning att fundera både över vårt val av fiskevatten och vilka flugor vi väljer att knyta på tafsen. Vill vi trängas vid de mest populära poolerna eller vill vi kasta på ostörd fisk i mindre frekventerade vatten? Och vilken fluga fiskar bäst? Den som imiterar den insekt fisken just vakar efter - eller den som för närvarande toppar popularitetslistan?

  Vi får naturligtvis svar som vi frågar. Med andra ord får vi bara fisk på den fluga vi fiskar med i det vatten vi sökt oss till. Och väljer vi hela tiden att följa den rådande trenden, så visar sig också fisken att prioritera det valet. Vi står där med facit i hand redan innan vi påbörjat fisket, eftersom vi väljer att inte ställa mer än en fråga i taget.

  FiN går med detta nummer in på sin tjugofemte årgång. Det har blivit både åtskilliga fiskevattensreportage och presentationer av olika flugmönster under de gångna åren. Kanske kan en "blädderkväll " i gamla årgångar ge inspiration inför säsongen. Gamla flugmönster blir som nya, om man dammar av dem, och chansen är god att du också finner "nygamla" vatten, där du slipper fiska med armbågs lucka.

  Eller varför inte ännu hellre gå på egen upptäcktsfärd längs vatten som aldrig presenterats för någon sportfiskepublik. Vid en flugtur över Sverige frapperas man av hur oändligt rikt vårt land är på både sjöar och strömmar. Nog borde där ännu finnas oupptäckta pärlor för den som är nyfiken noga att vilja prova på egen hand.

Gunnar Johnson

 

Tillbaka till sid.1.


 

(c) Copyright 2003 Flugfiske i Norden