Ledaren
Nr 2 april 2003
Inför en ny
säsong
April är en härlig månad. Med dörren
uppslagen på vid gavel mot den nya säsongen bär april på löften som ingen annan tid
på året!
Sedan månader tillbaka har vi fyllt våra askar med nya dunkrokar, linorna ligger
påspolade, tafsnylonet i dispensern är utbytt mot nya, färska rullar och alla
småprylar är redan nedplockade i sina fickor på fiskevästen. Vi har kanske till och
med varit ute och gjort några övningskast på de sista snöfläckarna. jodå, om än
lite ringrostig efter vintern, så tycks kasten fungera rätt bra!
Det finns åtskilligt vi kan förbereda och kontrollera. Med annat är det knepigare. I min del av landet har det mesta av vinterns snö redan smält undan när detta skrivs i slutet av februari månad. Åarna har tagit hand om smältvattnet. Och vad värre är; myrmarkerna är djupfrusna efter den extrema köldperioden kring årsskiftet och har därför inte kunnat ta emot särskilt mycket av det tidiga smältvattnet för att magasinera och släppa ut det i lagom takt längre fram på säsongen. Vad betyder det för vårfloden nu i april? Och framför allt, vad betyder det för vattenståndet en bit in på försommaren? Ännu kan det komma mer snö och våren kan naturligtvis bjuda på regn som fyller på i magasinen, men det är sådant vi inte kan påverka...
I dag ringer många läsare, som är så styrda av vår västerländska kalenderkultur att de satsar hela sitt flugfiske på en enda semestervecka. Det är en i mina ögon tragiskt kort säsong, då dessutom allt kan gå fel. Verkligheten ser ofta helt annorlunda ut än i fiskereportagen. Vädret blir uruselt, vattenståndet gör det svårt eller omöjligt att fiska, och skulle man ändå lyckas kroka någon fisk är den kanske långt ifrån lika stor som man förväntat sig och drömt om hela långa vintern. Besvikelsen lurar bakom hörnet...
Årets fiskeresa utgör för de flesta säsongens krona. Men det är ändå hemmafisket som är viktigast. Våra närvatten bjuder utan konkurrens på de flesta fisketillfällena och det är också där vi gör merparten av de erfarenheter som i grunden gör oss till flugfiskare - men de omgärdas inte av samma skimmer som vatten långt borta. Det är lite märkligt; varje sjö och vattendrag är ju i grunden unikt och kan egentligen inte jämföras med andra. Ändå gör vi jämförelser mellan olika vatten och prioriterar olika slag av fiske. Men det betyder då att det är de egna preferenserna vi bedömer - inte fisket eller fiskarna.
Fiskar kan i grunden inte jämföras. Västkustens öringar blir aldrig lika stora som sina kusiner i Östersjön - men det betyder inte att fiskeupplevelsen är mindre på Västkusten. Inte heller blir harren eller bäcköringen lika snabbväxande i en liten näringsfattig jokk som i den näringsrikare ån eller älven, där håarna ligger uppradade som ett pärlband. Av samma skäl är produktionen i de skånska öringåarna mångdubbelt större än i Norrbottens fjällvatten. Visserligen kompenseras vattnen långt i norr av midnattsolen, som gör att produktionen kan pågå dygnet runt under högsäsongen, men klimatet är kallare och tiden kortare än i Skåne. Trots att den sydsvenska öringen har bättre förutsättningar att växa sig större än släktingen i norr, så väljer vi ändå gärna till fisket under semestern. Flugfiske är så mycket mer än bara att fånga stora fiskar...
Eller som Svend Saabye uttryckte
det en gång för många år sedan då vi satt och snackade fiske under en middag i hans
hem i Stenløse:
"Jeg fisker ikke for at jeg har brug for de fisker jeg fanger jeg fisker for glæden
ved at gøre det!"
Då kan också alla fiskar bli stora fiskar och varje säsong bjuda på nya och
sagolika upplevelser! Var vi än fiskar!
Gunnar Johnson
