Ledaren
Nr 5/6 december 2003
Med detta nummer summerar FiN sin 25:e årgång. Vi kan fira att vår tidskrift kommit ut i ett kvarts århundrade!
Det känns lite märkligt att se tillbaka och genom de gångna årens perspektiv värdera det "äventyr" som beslutet att starta en egen flugfisketidning trots allt innebar. Men vi var fyllda av glädje och entusiasm och därtill besjälade av tanken att skapa en tidskrift där läsaren inte bara stod i centrum - utan också hade tillträde till FiN:s sidor som medarbetare. Många skakade naturligtvis klentroget på huvudet åt vårt engagemang, betraktade oss som naiva idealister och förutspådde vårt snara försvinnande från arenan...
Istället har vi sakta men säkert fått en allt större läsekrets och läsekretsen har också fått en större tidning. När jag tog över redaktörskapet hade varje enkelnummer 48 sidor idag är det 64. Det innebär en årlig ökning med fyra gånger sexton sidor, vilket faktiskt ger dig som läsare en extra tidning per årgång!
Vi kan alltså fira vårt första kvartssekel och jag tror att vi fyller en väl så storfunktion idag som för tjugofem år sedan, då flugfisket trots allt såg lite annorlunda ut. Det är naturligt att vid ett jubileum som detta blicka bakåt - men lika naturligt att också försöka skåda framåt. Hur kommer flugfisket att se ut om ytterligare tjugofem år..?
För ett kvarts sekel sedan hade de flesta fortfarande ''en fot förankrad i landsbygden" och var därmed betydligt vanare naturbrukare" än många av dagens flugfiskare med mer urban bakgrund. På den tiden hade de flesta ett hemmafiske och därtill tid att utnyttja det vid korta kvällsturer efter jobbet och med sommarens semesterfiske i fjällen som säsongens höjdpunkt. Endast ett fåtal flugfiskare hade fiskat utomlands.
Idag är det närmast tvärtom; många har rest långväga för att fiska runt om i världen, men bor i större städer och jobbar så mycket att de inte får tid för något hemmafiske. Urbaniseringen har alltså resulterat i minskad daglig kontakt med, och därmed naturlig kunskap om, fisken och fiskens miljö. Istället har intresset för flugfiskets utrustning och teknik ökat i motsvarande grad. Eller med andra ord; för tjugofem år sedan hade flertalet flugfiskare sin förankring i Juhani Aho och Hans Lidman, medan vi idag lever i en tid som till sin främsta och mest uppskattade lyrik räknar de korta stroferna i redskapskatalogernas lovsånger...
Personligen har jag en stark tro på FiN:s ansvar att balansera intresset för teknik mot naturupplevelsen och de dagskorta trenderna mot äldre tradition. Tradition kan lätt uppfattas som "tradition för traditionens egen skull" och därmed kanske få en väl "mossig" klang i många unga flugfiskares öron. Men för mig är det precis tvärtom; traditionen står för det som blir kvar av bestående värde när man vaskat bort alla försumbara oväsentligheter.
Den goda traditionen har därför alltid varit i fokus, både i mitt eget flugfiske och i mitt arbete med FiN...
Med detta nummer vill också jag summera mina tjugoett år som FiN:s redaktör och önskar lämna över stafettpinnen för att få mer tid till eget fiske och mina övriga intressen. Tidigt i våras meddelade jag därför FiN's styrelse min avsikt att avgå, men lovade samtidigt att stanna kvar till årets slut. Under sommaren har vi till min glädje funnit en ny och mycket kompetent redaktör, vilket gör att jag nu kan gå med extra gott samvete i vetskapen om att FiN är i goda händer och framför mig ser jag den allra bästa kontinuitet i FiN:s utgivning; från och med årsskiftet tar Thommy Gustavsson över redaktörskapet!
Samtidigt som jag välkomnar Thommy till en stimulerande arbetsuppgift, vill jag tacka alla vänliga läsare för oräkneliga uppskattande och uppmuntrande brev och telefonsamtal under åren som gått. Ett lika varmt och hjärtligt tack också till alla generösa medarbetare som lämnat värdefulla bidrag i vår gemensamma strävan att skapa en bra tidning - ingen nämnd och ingen glömd.
Er entusaism har burit FiN i ett kvarts århundrade!
Gunnar Johnson
