Ledaren
Nr 3 juni 2004
Mellan hägg och rönnbär
Det där med att bestämma vilka dagar som fortsättningsvis skall få vara rödmarkerade i almanackan eller inte har blivit en kinkig nöt att knäcka och enas kring bland politiker, näringslivets makthavare och gemene man. Inte så att frågan vållat hetare debattkänslor, eftersom de ifrågasatta dagarna alla infaller inom den mest behagliga perioden under året, men ändå. Som flugfiskare lutar jag åt en helt annan vinkling av frågan och ser en lika självklar som synnerligen konstruktiv lösning, baserad mer utgående från individuella behov och önskningar.
Min bestämda uppfattning är att vi var och en borde förses med en rejäl uppsättning röda dagar att fördela och disponera efter eget gottfinnande, prioriterat sommarhalvåret. Betänk bara hur många röddagar som hittills förspillts fram till nu därför att de infallit under rent av otjänliga (fiske)förhållanden!
Skämt åsido.
I skrivande stund blickar jag smått överrumplad tillbaka på en period som liknat mer sommar än vår och perioden "mellan hägg och syren", då man i likhet med skomakaren borde hänga upp stängt-skylten, syns vara förbi innan man nätt och jämt hunnit plocka samman utstyret och tacklat upp. (Fast egentligen är nog skylten lämpligare att hänga på dörren valda perioder mellan hägg och rönnbär). Det är inte utan att man känner tacksamhet gentemot kung Bore som stack en käpp i hjulet och satte stopp för sommarens alltför snabba framfart och räddade danican och vulgatan från att kläcka bort för oss så "oplanerat" tidigt.
För att tala i global terms … verkar det vara så att vi just nu lever i en historiskt avgörande fas då dramatiska klimatförändringar pågår och med dem förändrar våra förhållningssätt till den natur och ekologi vi är en liten men oproportionerligt stor inflytelserik del av. Kanhända den ekologiska klockan håller på att vridas om till nymodig "sommartid" med klimatzonsförskjutningar som innebär att vi har att ställa om och anpassa också vårt fiske utifrån förändrade förhållanden? Inom så kort tid som mindre än en mansålder!
Det där obehagliga begreppet "gilla läget" (vare sig du vill eller inte) betyder nyanpassning rakt över och exempelvis Mayfly-perioden kommer framöver kanske att infalla just i maj månad här i höga Nord. Nyligen nåddes jag av rapporter som plockade ned visionen till verklighetens plan genom beskedet att "springers" – nystigen vårlax – (eller var det turistbyråputsade besor?) ruskat av sig kaskader av löss och smältvatten på nackarna långt uppe i de trøndelagska älvarna, och det redan i april!
Naturen som trendsättare har oerhört mycket större pondus och, på sikt, genomslagskraft än vi flugfiskets aktörer, med eller utan egenintressen. Så må vi, som tidigare, ha att rätta oss efter den i linje och tradition med vår egna nordiska uttolkning.
Många vill, av egenintresse eller inte, sätta trender åt andra, vill att vi ska fiska efter bestämda mönster och med särskilda tekniker och redskap. Ofta med locktoner att vi då kommer att känna oss sååå häftiga och lyckade. Man väljer premisser åt oss.
Häng med eller bli ohjälpligt frånsprungen!
Det må vara hänt och tveklöst varje människa förunnad att haka på men jag tror det kan vara viktigt att stanna upp och påminna sig att vi inte befinner oss på en tivoliplats eller ett idrottsstadion utan med flugfisket snarare i raka motsatsen. FiN har hävdat inställningen om flugfisket som en avspänt trendbefriad zon, ihärdigt och återkommande, och från några håll har vi fått höra att vi är tjatiga kring den saken.
Jag vill gärna ge dessa kritiska vänner rätt – vi är, och kommer att vara, tjatiga när det gäller att hävda det nordiska flugfiskets starka band till vår natur och kultur och att hävda värden utöver detta att hiva upp fisk. Vad vi däremot får passa oss för är att uppfattas som teknik- och redskapsfientliga pekpinnesvingare och glädjedödare. Och i det avseendet kan troligen finnas grund för viss självkritik.
En fluglina är en fluglina och inte enbart en kastvikt, snart obetydligt längre än en vobbler. En fisk är en levande (om än ej tänkande) varelse och inte något slags tillbehör i ett skitball spelkit.
"God Sport" är ett gammalt begrepp myntat av en välbeställd elit i ett för länge sedan mäktigt imperium och har idag därför mist en hel del av sin status eller helt enkelt tappats bort i karusellen, men frasen innefattar faktiskt ett gott stycke tidlöst förnuft.
Jag tror God Sport i sin djupare innebörd är värt att damma av och aktualisera, av många anledningar som är för långt att gå in på här. En av FiN:s grundare och nestor i det nordiska flugfisket, nyligen bortgångne Preben Torp Jacobsen, fångade en viktig del av andemeningen med vår goda sport:
"Det gælder først og fremest at fange oplevelser".
Thommy Gustavsson | Mosjö, 17 maj
