Ledaren
Nr 4 oktober 2004
Fiskevästar att fylla
Bengt Öste var oerhört produktiv som flugfiskeskribent men lämnade trots detta inte efter sig mycket av sitt kunnande och sitt så personligt, stilsäkra språk förvarat mellan hårda bokpärmar. Det är något jag saknar och beklagar särskilt yngre flugfiskare, som inte kunnat njuta Bengts berättarkonst och förmåga att på ett fängslande vis klargöra sammanhang. Jag rekommenderar läsning av Bengts många artiklar ur FiN:s äldre årgångar, de är synnerligen läsvärda även i dag – och tidningarna finns, om än i begränsad omfattning, ännu att beställa.
Ordet legend är i dag ett slitet, överutnyttjat och urvattnat epitet men finner vad gäller flugfiskaren och konstnären Svend Saabye full återupprättelse och potens. För om Bengt Öste var Journalist helt igenom, och alltså inte hade boken som sin viktigaste uttrycksform, så blev just ett bokverk Svend Saabyes stora programförklaring. Hans »Lystfiskerliv« som kom ut i början av sextiotalet är från första dagen en nordisk sportfiskeklassiker, som tål att läsas om och om igen. I går, i dag och i morgon! God litteratur följsamt illustrerad med en mästares tecknarpenna. Saabye lämnade inte efter sig många titlar, de var lätträknade – kanske just därför att »Lystfiskerliv« gjorde många eventuellt efterföljande verk … överflödiga.
Mitt i Bengt Östes och Svend Saabyes briljanta professionalitet fanns ett betydande inslag av idealitet, som kom också FiN:s läsare till del, ett inslag att vilja göra något av pur (obetald) lust – som faktiskt lönade tillbaka, gav återbäring i form av inspiration och kreativitet. Något som säkert stärkte de båda i deras yrkesroller. Kostymerna, eller närmare bestämt fiskevästarna, efter dem blir svårt att fylla …
Flugfiske i Norden är sedan ett kvarts sekel ett de nordiska flugfiskarnas forum som bygger på gemenskapstanken och produceras huvudsakligen genom ideellt medarbetarskap. Tidskriften kan och skall alls inte förvandlas till någon debattarena utan till helt dominerande del spegla olika former av det utövande vi håller på med – men jag ser gärna också att skilda förhållningssätt kommer till uttryck och får utrymme i spalterna. Flugfisket är, som vi vet, så mycket större än bara ett sätt att »ha kul«.
I detta nummer och framöver kommer vi i intervjuer och artiklar beröra fiskeetiska aspekter. Det blir spännande och intressant läsning! Vi inleder med att i detta nummer publicera en artikel av välkände Brian Clarke, medarbetare i bland annat The Times, som haft vänligheten ge oss en text som jag bedömer högst aktuell och intressant även för oss här i Norden: ett inlägg kring spörsmålet huruvida fiskar kan känna smärta och i så fall om hur de »upplever« den.
Frågan om att fånga och släppa eller fånga och behålla förs i dag upp på dagordningen av fler än vi flugfiskare och är inte längre något vi kan diskutera och träta kring i enskildhet. Flugfiskets trosriktningar har fått allmänhetens, inte bara extremgruppers, ljus riktat mot sig och avkrävs allt oftare förklaring. Genom mer eller mindre dramatiserade bilder i TV-kanalernas fiskeprogram väcks frågan även hos icke fiskande: Varför gör dom på detta viset?!
För egen del tillämpar jag i dag såväl catch and release som catch and keep … principlöst från fall till fall, i tron att jag faktiskt besitter ett slags sunt bondförnuft om vilka fiskar jag kan släppa eller döda. Men jag skulle aldrig kunna tänka mig att stå och dra fisk efter fisk för att släppa tillbaka om jag av misstag doppade flugan i en »barnkammare« eller än värre, i ett vatten med klent bestånd, där jag tycker fiske alls inte ska bedrivas.
Jag hör till en kategori flugfiskare som är avsiktligt sparsam med kastandet, såvida det inte handlar om lax- och havsöringfiske, och har en slags inställning att varje kast skall läggas med urskiljning efter en bedömning om fisken som vakar är ett lämpligt/lovligt byte eller inte.
C&R eller C&K – sedan något decennium har jag också ändrat attityd till det där med vad som är finlir och finess, så till vida att jag nu inte ser valet av tunn tafsspets som i sig eftersträvansvärt och uttryck för »god sport« utan hellre väljer motsatta utmaningen vilken ligger i att försöka komma till tals med fisken i fråga via ganska grov/stark spets. Den ger mig och fisken fördelar; jag kan ta in fisken som jag tänker antingen behålla eller släppa förhållandevis snabbt, i en spännande fajt, och jag blir av med färre flugor som hakar fast på avsedda eller icke avsedda ställen.
Sedan är det en annan sak att pyttesmå flugor är omöjliga fiska med annat än mycket tunna tafsar. Men diminutiva krokar gör sällan skada om de för en tid blir kvar i munnen på ett djur som är skapat att käka bland annat sådant som är lika lättuggat som taggtråd – utan att få ont i munnen.
Antalet fiskereportage från fjärran länders fiskrika vatten som kommer in till FiN växer och är i dag nästan fler än de vi får som är hämtade från vår hemmaplan, Norden. Också här kommer frågan om C&R:s vara eller inte vara in. I detta nummer finns artiklar från flugfiske efter steelhead i Nordamerika likväl som efter havsöring längst ned på Sydamerikas spets. Härliga resmål!
Påminn Dig dock, käre läsare, att upplevelsen och den sportsliga prestationen sällan har att göra med hur långt hemifrån Du befinner Dig.
Thommy Gustavsson | Mosjö medio september
