Ledaren
Nr 2 april 2005
Bästa säsongen stundar!
Jag vädrar ut
vintern med privilegiet att under ett
par dagar traska Ems sägenomspunna stränder, medan köldens herre ännu
ger oss efterslängar. Snytingar från en surmulen förlorare som bittert
söker dämpa vår spirande vårglädje, så illa han förmår.
Så är det ändå Premiär. Igen!
Visst hoppas man på att något nysprunget djur med snövita yrande fjäll ska hitta ens pråliga järn - men tills vidare räcker det gott med att känna hur det tynger till i andra änden av linan, på det där härliga sättet som får pumpen att varva upp och försätta allt annat i viloläge. Även om det "bara" är en mattsilvrig övervintrare som är upphovet.
Jag har många gånger funderat på detta; att varför är det okej att fiska på och högakta fisk som inom kort ska bära släktet vidare men däremot lågstatus att fiska på den som uträttat fortplantning, gjort ifrån sig ...
Eller som Pelle KJippinge så tänkvärt skriver i slutet av denna utgåva, i artikeln "Kelt, besa eller raga": "För egen del så måste jag erkänna att även en utlekt havsöring eller lax visst bjuder på ingredienser som fiskeglädje och spänning. Många rynkar på näsan och fnyser kanske till och med lite föraktande vid åsynen av dessa ibland hårt slitna varelsen I Blekinge kallar man dessa för "ragor",fritt översatt till raggsocka ungefär, vilket jag personligen tycker är ett riktig tfult namn på lax eller havsöring. Besa och vraklax är andra mindre smickrande benämningar. Hur mager och eländig den än må vara, bör man betänka att denna individ presterat en fantastisk insats. Detta genom större delen av sitt liv. Överlevt som yngel, klarat hela långa havsvistelsen och fullgjort fortplantningen! Sist men inte minst har den dessutom nappat på flugan och skänkt spänning till fiskaren. De ska alltid behandlas med största respekt precis som allt annat vilt. Kroka loss försiktigt och sätt varligt tillbaka. Och kanske kommer "ragan" åter ifull spänst och vigör för ytterligare ett hugg eller en lek."
Man hoppas på och önskar sig alltid mer och bättre här i livet ? men att visa respekt och tacksamhet är onekligen på sin plats inför en fisk som bäddat för vårt fortsatta höga nöje. lust det där att lära sig värdera varje enskildfisk och uppskatta just den till fullo tror jag är viktigt och något vi alla kan bli bättre på i praktisk handling.
Stanna upp lite, och njuta, istället för att trampa pedalen i botten för att sätta något slags rekord de tilfällen det råkar vara lättfiskat. Jag ska inte tala för andra ? var och en har rätt att andas på eget sätt - som amerikanen Thoreau en gång skrev. Men aktning flör bytet, oansett dess kvaliter, tycker jag vi ska visa, det kostar liksom inget. Jag blir lika förbannad var gång jag ser kollegor flugfiskare stå och eftersnacka innan de så småningom lite "vant" och förstrött dräper fisken som ligger och sprattlar ? som när någon släpper tillbaks en fisk trots att denna tydligt blöder ur gälarna eller har körts fullständigt slut. Onödigt och pinsamt, i dubbel bemärkelse!
Här finns rester av gammalt dåligt beteende att skrota.
Hur
lång har inte den här vinterns förberedelser med flugbindning,
kartdrömmerier, planering och upprustning av redskapsarsenal varit. Men i
år, äntligen i år, står vi vässade ända ut i krokspetsarna att
förverkliga ... ? Några läsare berättar vällustigt om ett digert
program för sitt flugfiske;först mayflyfisket sedan sommarlaxen
fjällturen och som en pikant dessert sensommarens harr, Mellan turerna
lite regnbågsfiske, medan man ändå är hemma och tvättar kallingarna.
Med risk för att låta som en optimist konsult ... glöm bara inte att
stanna upp och ta till vara Stunden, vare sig den upplevs på
fjällvidderna eller i stadens närhet.
Ingen tidigare säsong kommer att bli som denna. Så är det vare sig den
nu verkligen blir minnesvärd eller inte.
Innevarande säsong är alltid den bästa i den meningen att man just då har chansen att ta till vara det som bjuds av upplevelser. Om framtiden kan vi bara gissa och hoppas, det förgångna gotta oss eller vämjas åt. Bästa säsongen är alltid den som står för dörren!
Påminner
slutligen, och åter igen, om allas vår egennyttiga plikt att värna
våra ynkligt få ännu fritt strömmande och oreglerade vatten.
"Levande vatten", som Hemingway kallade dem. Ställa upp bakom
härliga initiativ ? som att avvärja utbyggnadshot mot exempelvis
jämtländska Långan eller att punga ut med lite slantar till det
inlösenprojekt fri passage åt lax i Trondheimsfjorden, som säkert bara
är förelöparen till fler aktioner för att säkra genuina laxstammar i
hela Norden.
Sådant är att konkret ta långsiktigt och hedervärt samhällsansvar.
Thommy Gustavsson | Mosjö, 1 mars
