Ledaren
Nr 4 oktober 2005
Uppvärdering av fisk pågår?
"Den som inte syns, finns inte". Ungefär så löd rubriken i en annonskampanj som en reklambyrå i min hemstad gick ut med för ett antal år sedan i ansträngningar att ragga nya kundkonton.
Ett lite
motbjudande och smått cyniskt påstående, kan det kanske tyckas - men
troligen effektivt eftersom det väcker ängslan hos företag och
institutioner och får dem att aktivera sina marknadsföringskonton.
Alltså skulle den eller det som hoppar och studsar och vevar med armarna
som en väderkvarn, skriker och blinkar med lampor - finnas och existera
så utomordentligt mycket mer än den eller det lågmälda och finstämda.
Så är det nu tack och lov inte. Fånga människors intresse är större
än att bara pocka på deras uppmärksamhet.
Givetvis är påståendet att det som inte syns heller inte existerar rena gojan, men i lite djupare betraktelse har det flera bottnar och är i någon mening en sanning. Tyvärr.
Under vattenytan finns en halv värld som våra ögon inte har tillträde till annat än fragmentariskt eller visuellt indirekt via filmning. Och kanske just därför åtnjuter inte den där halvan av världen samma uppmärksamhet, intresse och därmed skydd som den "torra" halvan gör. Mediet vatten inkluderat dess fauna har betraktats som en självklar och ändlös "resurs" att ösa ur, alternativt en plats att tippa sopor och annat i, sådant som vi vill slippa se eller vill dölja. Det som inte syns finns inte ...
Den attityden håller sakta men säkert på att förändras till en bättre och mer insiktsfull. Delvis i takt med att den undre världen görs mer visuellt tillgänglig. Fisk börjar för bredare lager bli intressant och spännande att uppleva, inte bara på tallriken eller i linänden. Av uppenbara skäl kommer aldrig den kategorin av djurlivet att bli föremål för lika brett intresse som exempelvis fåglar eller savanners exotiska däggdjur är. Men idag förekommer faktiskt sådant som kunde kallas "fiskskådning", om än i liten skala. Den lilla Hjo kommun på svenska sjön Vätterns västra strand har under ett antal år haft organiserad visning av vätternöringars lek i en av sjöns viktigaste lekbäckar (Motala ström på motsatta sidan var en gång sjöns särklassigt största reproduktionslokal). Läs mer om "Öringsafari" på sidan 30.
I Hjo bygger man nu i nästa omgång vattenvägar för att underlätta uppvandring och för att utöka lekområdena. Detta med att bygga omlöp och vattenvägar för fauna och flora är något mycket positivt som pågår i hela Norden. Inte för att legitimera nya regleringar men för att lindra de befintliga ingreppens verkningar. Det är dessutom en relativt enkel och, som det heter på fikonspråk; kostnadseffektiv åtgärd.
Nu är detta med byggande av omlöp och liknande alls inget nytt, men just att göra allmänheten (även icke sportfiskare) uppmärksam och delaktig i saken är något som jämfört med tidigare spelar en positiv roll för att värna vattendrag och fiskbestånd. Det man ser är lättare att förstå, och kan skeendet dessutom göras tillgängligare genom spännande information och guidade visningar så gör det inte saken sämre.
En uppgradering av vattendrag och fiskars hälsa och status är önskvärd och steg i den riktningen börjar alltså tas, även om det ännu mestadels rör sig mer om ord än handling. Visserligen blir verklighetens villkor förr eller senare tvingande men mindre så om vi i tid agerar i samklang med naturen. Vatten är oändligt mycket värdefullare än att bara göra el av, tvätta bilen med eller transportera bort avföring genom. Fiskar är så mycket mer värda än att bara beskattas för hushållet eller för att malas ned till minkföda och göra foder till fiskodlingar av. Jag menar att fisk kan faktiskt vara mer än bra mat och något som skall lockas till krok eller våra flugor. De har skönhet och fascinerande beteenden, egenvärden som även kan intressera många i övrigt.
Vatten och fiskars värden ökar också i takt med ett växande entreprenörskap kring flugfiske och även annat sportfiske. Seriöst brukat innebär detta inte att resursen förbrukas utan snarare utvecklas mot sin optimala nivå. Biotoper förbättras, etcetera. Och just flugfisket är det fiske som medger ett sådant positivt användande som står i samklang med naturen och bör därför beredas företräde.
Sedan tror jag formerna entreprenörskapen bygger på måste variera från fall till fall, bygga på samfälliga eller enskilda arrenden eller vattenägarskap/fiskevårdsområden. Det gemensamma är att fisk och fiske bör vara väl värt att betala för, samt att förvaltningarna bör stå under överinseende av vatten- och fiskvårdande myndigheter, i allas vårt intresse. Frågan om nyttjandet kopplat till fisketurism står högt på dagordningen nu och kommer att göra det länge framöver. En brännande delfråga att räta ut är hur förena den gamla sedvänjan att kunna gå ut till "sitt" lokala vatten lite när det passar med ett inslag av tillresta fiskande som köpt sig plats vid vattnet i fråga.
Vare sig man gillar förändringar eller inte, tror jag att man måste inse att en uppvärdering av vattendrag och fiskar hänger samman med det i vissa sammanhang illa klingande begreppet "marknadsvärde". Sälja ut den breda tillgängligheten som är intimt associerad med vår allemansrätt får det inte bli tal om.
Som så ofta kan konstateras att allt i flugfisket inte är flugfiske. Det skulle bli en för trög soppa, som behöver tillsättas friskt vatten för att bli smaklig
Thommy Gustavsson | Mosjö, 9 september
